Att man har varit så viktigt för någon i flera år men kan sedan kastas bort utan en tår eller någon ånger. Man får tillåta att misslyckas som vän. Man får släppa taget och inse att allt det där viktiga inte var lika viktigt för den andre. Jag är helt tom i kroppen, vad ska jag behöva göra? Åka tåg och stå där som ett fån? Jag ger dig du vill ha, frihet från mig. Men då hoppas jag du ser tillbaka på alla år och glömmer dem. För det kommer jag försöka göra. Varför minnas något som inte är värt att kämpa för enligt dig.. tydligen..