2 Maj

Det är när man minst anar den den jobbiga känslan i magen kryper fram. Igår träffade jag en vän jag inte kramat om på över fyra månader då hon varit ute och rest. En enkel fråga " hur mår du?" fick allt att falla samman. Att vara stark varje dag, att spela glad och försöka se hård ut kan få en människa att falla ner på knä. Jag har svårt att förstå hur folk orkar hålla en fasad under en lång tid. Eller kanske är det bara jag som är lite överkänslig? Jag kanske måste klippa ett band eller två för att växa som person, jag kanske måste lära mig leva vidare och inte hålla kvar i något som inte betyder mer än en lätt liten fjäder. Man kan inte alltid få vad man vill, man kanske kan få ett smakprov eller två, men att få sin önskan uppfylld är det svåraste som finns. Kanske är det för man har så otroligt mycket krav på sig själv och andra omkring sig. Idag pratade jag med en vän som är kär och inte känner sin tjej uppskattar allt han gör. Jag ser då tillbaka och tänker på alla fel man skapat och alla bråk som gjort dagarna långa och fått personer att lämna. Kanske är det sant man inte kan älska en person som inte älskar sig själv. Man kanske måste vara så pass hel som människa för att kunna få något bra. Fast jag har alltid trott att kärlek kompliterar varandra, det jag inte älskar hos mig själv kanske någon annan kan älska åt mig. Livet har sina goda stunder är en tanke som slår mig, man kanske ska sluta älska och bara leva. Ta de goda stunderna för vad det är och inte låta sig själv falla. Jag har ingen lust att falla på ett tag, jag tror inte jag kommer göra det heller. Jag har bränt så många broar och jag har blivit sårad av personer jag aldrig trodde ville mig något illa. Kärleken kanske är blind, men man som person vill nog inte se. Man vill inte se sanningen så man ljuger för sig själv. Man släpper inte taget om den man älskar, man håller så hårt även om det gör ont i hela kroppen. Man ger aldrig upp hoppet om att "en dag blir allt bra igen". Det kanske inte är för din partner, det kanske är för din mamma eller pappa. Man släpper bara inte taget om en person man sagt det tre orden till " jag älskar dig".. När jag fick höra de orden så insåg jag hur bra jag hade det, men kärleken är blind och det kan ändras på ett klockslag. Kanske är det meningen det ska göra ont för att man ska släppa taget. Kanske är det meningen man ska ligga ensam om nätterna och fundera in i det sista. Men man ska alltid komma ihåg hur det kändes när man fick höra de tre orden.. För känslan övervinner allt. Och det gjorde mig lycklig, även om det kanske tar en lång tid innan jag hör det igen så har jag fått uppleva det.. Det räddade min vardag just då. Vad ska jag vänta på nu? Studenten och framtiden. Jag hoppas det kommer hända någonting fint. Jag hoppas jag omges av alla nära och jag ber att det kommer en dag.. en lika fin dag igen..

Jag har antagligen tappat er läsare efter tre rader. Godnatt ni som alltid läser. PUSS


Kommentarer
Postat av: Anonym

Man måste våga för att vinna och tro att man är värd det bästa!



Älskar dig!!!

2011-05-02 @ 00:44:59
URL: http://jagochpyret.blogg.se/
Postat av: Anonym

Bra skrivet! Skulle inte du utomlands?

2011-05-02 @ 12:09:36
Postat av: Anonym

2011-05-03 @ 06:54:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0